Den bästa av mödrar (Äideistä parhain)

Rotlöshet och utanförskap

Den viktigaste frågan för manusförfattaren är vad hon eller han vill berätta. Vår utgångspunkt var att berätta om en liten pojke som förlorar sin mor två gånger, som under sextio år tror att han inte är värd att bli älskad.

Alla i teamet hade sina visioner. Jag själv såg en pojke som hänger i luften, i tomrummet, mellan två mödrar som är en och samma kvinna och samtidigt två olika personer. När barnet sträcker ut sina händer till mödrarna, är de plötsligt borta. Det är ingen vardaglig ensamhet han upplever. Det är en total isolation han lever i då alla band är avklippta.

Det gröna öppna landskapet i Österlen speglar väl Eeros ensamhet samt hans känsla av att blivit övergiven. I en scen sitter han i bunkern och tittar ut genom en liten springa. I sin trygga håla är han ändå en fånge, oförmögen att påverka sitt eget liv.  Han ser havet brusa. Havet är friheten, saknaden och avståndet till hans mamma. Och han själv gungar i ovisshet och rädsla. 

Eero får inte veta vad som händer hans mamma. Flera av före detta krigsbarn har berättat om likartade upplevelser. De har berättat om mammor som på tågstationen försvinner fastän de bara sulle köpa lite godis till resande barnen. Eller om familjemedlemmar som utan  vetskap blir allvarligt sjuka. På den tiden trodde man att barnen inte skulle belastas med sorgliga realiteter. De levde ju i lekens värld som kännetäcknas av en vital glömska. Men barnen glömmer ju inte. Om sorgen blir som en vardaglig sak, stänger man dörrar till sitt inre. Där inne får smärtan frodas tills kontrollen en dag brister och de skrämmande känslorna måste upplevas.

När Eero lämnar Signe för gott känns det som om barnet hos honom dör bort. Nu är han som en liten soldat som inte längre kan lita på livets bärande kraft. Han måste själv ta över kontrollen. Även om Eero klipper av sina band till barndomen, fastnar han likt Hjalmar i ”Signes lera”. Någonting avstannar i deras utvecklig. Hjalmar måste göra allt rätt enligt bestämmelserna. Eero förblir rotlös och känner sig utanför. Överallt är han som en främling.

Frågor:

- Under vinter- och fortsättningskriget i Finland transporterades cirka 80 000 barn till Danmark, Norge och Sverige. Diskutera massförflyttningen och vilka positiva konsekvenser de kunde få för barnen samt deras familjer. Eller var evakueringen ett dåligt beslut? Hade man kunnat lösa barnens livssituatation på ett annat sätt? Tror du att det låg politiska motiv bakom evakueringen?

 - Även om krigsbarnens öden och upplevelser varit allt från ljusa och lyckliga till väldigt traumatiska, så har många upplevt en oerhört saknad samt känt sig övergivna, utanför och rotlösa. Fundera kring denna massförflyttning för barnen och hur den eventuellt har påverkat deras identitet och liv?

- Det var inte så sällsynt att krigsbarnen levde i en viss ovisshet gällande deras framtid. I filmen får Eero inte veta någonting om sin mor. Diskutera hur denna ovisshet påverkar hans förhållande till medmänniskor och livet i allmänhet? Vad händer hos den lille Eero när han lämnar Signes hus för gott?

- Det gröna böljande landskapet i Skåne speglar Eeros inre. Fundera på vad naturen, bunkern och det öppna havet kan symbolisera i berättelsen. Fokusera även på färgerna samt i scensättningen i Skåne och Finland. Hur förstärker det visuella filmens berättande?

 

Materiaaliin liittyvät elokuvat

Äideistä parhain

Ohjaaja: Klaus Härö

Maa: Suomi Vuosi: 2005

Kesto: 108min Ikäraja: 12

Levittäjä: Nordisk Film Theatrical Distribution Oy

Näyttelijät:
Topi Majaniemi, Marjaana Maijala, Maria Lundqvist, Michael Nyqvist, Esko Salminen, Aino-Maija Tikkanen, Kari-Pekka Toivonen


Klaus Härön ohjaama Äideistä parhain on elokuva yhden sotalapsen kohtalosta.

Oppimateriaalit ja elokuvat Sopivan elokuvan valitseminen Elokuvateatterien ja levittäjien yhteystietoja Koulukinonäytännön järjestäminen elokuvateatterissa Ohjeita elokuvan katsomiseen koulussa