Filmens regissör Visa Koiso-Kanttila berättar:

”Filmen är baserad på verkliga händelser i Finland under 2010- och 2020-talet, men filmens karaktärer är fiktiva och deras koppling till verkliga människor och hem är slumpmässig. Trots, eller kanske just på grund av, ämnets svårighet ville jag att Vilmas historia även skulle innehålla hopp, värme och kärlek. I Vilmas berättelse handlar det i grunden om en ung människas behov av att bli sedd och hörd, samt älskad och accepterad för den man är. Ett viktigt tema är också relationen mellan mor och dotter och försöket att återfinna den förlorade kontakten mellan dem.

Motstånd lyfter fram de frågor och utmaningar som är kopplade till den verkliga verksamheten på olika hem, samt de ungas situation och rättigheter på dessa institutioner. Filmens skildring av institutionernas värld baseras på Justitieombudsmannens rapporter samt på min ljuddokumentärserie Huostassa (2021), som publicerades av Yle. I den intervjuade jag 18–20-åriga unga som hade lämnat dylika hem, samt tidigare anställda på institutionerna, om deras erfarenheter från finska HVB-hem/SIS-institutioner.

I Finland bor för närvarande cirka 19 000 barn utanför hemmet, det vill säga är omhändertagna. En stor del bor på HVB-hem/SIS-institutioner. Enligt en nyligen publicerad undersökning från Institutet för hälsa och välfärd (THL) gjordes en anmälan om barnskydd för var sjätte 13–15-åring år 2023, och bara inom öppenvården fanns nästan 40 000 barn som klienter. När man dessutom räknar in alla dessa barns och ungas släktingar och närstående, handlar det om en betydande mängd människor som berörs av frågan.”

(Källa: Motstånds presskit)